intervju med vår volontär khrystyna hevchuk
Insamlingsstiftelsen Sverige-Ukraina skulle inte existera utan alla våra eldsjälar som engagerat sig som volontärer, i vår advisory board eller i vår styrelse. Vi är ett nätverk där alla bidrar på olika sätt och alla sätt är värdefulla. Men vilka är vi egentligen? I en serie inlägg kommer vi intervjua olika personer i stiftelsen.
Som vi berättat om tidigare har Insamlingsstiftelsen Sverige-Ukraina har etablerat ett samarbete med Ternopils regionala hälso- och sjukvårdsdepartement och Ternopils regionsjukhus. Vi tycker därför att det känns passande att börja med vår volontär Khrystyna Hevchuk, som kommer från Ternopil.
I det här inlägget publicerar vi en intervju med Khrystyna som vår generalsekreterare Jennie Elfström gjorde den 28 juni 2023.
Hej Khrystyna, så roligt att jag får intervjua dig! Kan du berätta om dig själv?
- Jag heter Khrystyna Hevchuk, jag är 22 år gammal och är en ukrainare som för närvarande bor i Sverige på grund av kriget som Ryssland startade i mitt hemland.
Före kriget studerade jag till historielärare, och samtidigt studerade jag vid journalistfakulteten och juridiska fakulteten. Jag var engagerad i volontärverksamhet i min hemstad, och deltog i internationella utbytes- och utbildningsprogram.
Den 24 februari 2022 försökte Ryssland att invadera hela Ukraina. Kan du berätta om hur det var för dig under de här dagarna?
- Den 24 februari 2022 ändrades alla mina planer jag hade gjort. När kriget startade var det faktiskt ingen som var redo för det. Överallt i media kunde man höra talas om ett eventuellt krig på gårdsplanen, men ingen tog det på allvar. Den 24 februari vaknade jag och min familj av ljudet av en siren och meddelandet att ett fullskaligt krig hade börjat. Samma dag gick jag och min yngre syster för att väva nät – vi försökte hjälpa till så mycket vi kunde. Och det var skrämmande för oss att titta på nyheterna och inse att allt detta verkligen händer.
Ternopil anses ju vara förhållandevis lugnt ändå, eller, det är så det beskrivs i media. Stämmer inte den bilden menar du?
- Kriget är närvarande överallt i hela Ukraina, hela tiden. Larmen går ofta i Ternopil och det har hänt att missiler slagit ner i Ternopil. Så Ternopil har också drabbats av kriget och det passerar många internflyktingar genom staden.
Men vad var det som gjorde att du bestämde dig för att lämna Ukraina?
- Jag bestämde ganska snart, redan efter en veckas krig, för att jag tillsammans med min mamma och systrar skulle lämna Ukraina. Jag var väldigt orolig för hur konstanta larm, nätter i ett skyddsrum skulle kunna påverka mina småsystrars psykiska hälsa. Att inte förstå hur situationen skulle komma att utvecklas var också påfrestande.
Hur kommer det sig att du och din familj hamnade i Sverige?
- Före kriget deltog jag i aupair-program hos en svensk familj i Spanien. När kriget startade bjöd de in mig och min familj att komma och bo i deras hus i Sverige. Det var så vi kom hit. Den 4 mars 2022 kom jag till Sverige med min mamma och två yngre systrar och efter en tid fick jag jobb i Nykvarns kommun där jag arbetade ett år som studie- och integrationshandledare med ukrainska flyktingar. I jobbet ingick att hjälpa dem med anpassning, undervisning i svenska språket och samhället, skapa aktiviteter och evenemang.
Du är ju väldigt aktiv i sociala medier och jag ser ofta att du postar inlägg och sprider kunskap om hur det är för ukrainare att leva i Sverige. Kan du berätta mer om de utmaningar som ukrainare upplever när de kommer till Sverige idag?
- Med ett samordningsnummer som vi får är det omöjligt att skapa ett Bank-ID, ha Swish, det är extremt svårt att hyra hus, hitta ett jobb, få ordentlig sjukvård, öppna ett bankkonto, betala för köp på internet etc. Det orsakar stora problem i det dagliga livet.
När ni väl hade kommit till Sverige och det hade gått en tid, hur blev det då för dina systrar och din mamma?
- För mina systrar var livet i Sverige mer som att resa utomlands, där de aldrig varit. Här träffade de lokala barn, gick i en svensk skola och lärde sig mer om det nya landet. Att bo i ett främmande land, med främmande människor, att inte förstå systemet, språket och mentaliteten hade dock en dålig effekt på min mamma, hon kände sig deprimerad och var långt ifrån min pappa och andra släktingar. Till slut bestämde hon sig för att återvända till Ukraina, som många andra ukrainare gjorde.
Så din mamma valde alltså att återvända till Ukraina…?
- Ja, det är många ukrainare som valt att göra det eftersom det blir för svårt att leva i Sverige med alla de här dagliga problemen till slut. Trots att de återvänder till ett land där det är krig, fungerar livet ändå bättre för dem, då de känner sig jämställda i sitt hemland.
Det låter som ett extremt svårt val att göra. Jag tror att vi svenskar tar för givet att allt det där bara ska fungera och vi tänker nog inte på hur mycket det där personnumret betyder. Om du fick bestämma, vad behöver svenska staten göra för att det ska lättare för ukrainare att integreras och leva i Sverige?
- Enligt min mening, liksom enligt de flesta andra ukrainare som bor i Sverige (och svenskarna själva), blir ett viktigt steg för att underlätta livet i det svenska samhället att förse ukrainare med ett personnummer. Det är den viktigaste förändringen som behöver göras.
Vad har du för roll i Insamlingsstiftelsen Sverige-Ukraina och varför har du valt att engagera dig för oss?
- Min roll i denna organisation är hjälpa till med svensk-ukrainsk översättning, att bistå i kommunikationen med våra ukrainska partners och arbeta med sociala medier.
- Det viktigaste för mig är att känna mig användbar för mitt folk och mitt hemland. Insamlingsstiftelsen Sverige-Ukraina ger mig en sådan möjlighet. Det känns särskilt bra att veta att det mesta av den medicinska hjälpen från organisationen går till just Ternopil som är min hemstad, och att många människor som drabbats av kriget kan få sådan värdefull hjälp. När jag var i Ternopil var jag med och tog emot leveransen av sjukvårdsutrustning i början av maj 2023 var det härligt att se de glada ansiktena hos sjukhusanställda och patienterna. Det kändes bra och viktigt.
Slutligen - hur ser dina framtidsplaner ut?
- För närvarande fortsätter jag att hjälpa ukrainare i Sverige. Jag tänker att det är det som är mitt huvuduppdrag här, eftersom jag har kunskap om språket, systemet osv. Det är så jag spenderar det mesta av min tid. Jag gillar också att studera, resa på min fritid och inspireras av musik och konst.
- Kriget gjorde mig starkare, mer självsäker, målmedveten. Kriget visade mig att det mest värdefulla vi har är våra släktingar, vänner, våra trevliga stunder i livet, minnen, vår historia, kultur, kunskap - allt som inte kan tas ifrån, allt som gör oss som vi är.